Muslimer i vardagen: Del I

Grannskap & Samhälle

Idag talar vi mycket om vikten av socialt engagemang och att känna ett samhällsansvar. Och när vi talar om detta tänker vi många gånger på att gå med i någon organisation och kämpa mot orättvisor av olika slag världen över. Dock glömmer vi att många i vår närmaste omgivning också skulle behöva lite stöd och omtanke då och då.

I denna tid då vi alla börjar bli så samhällsengagerade råder en nästintill skrämmande anonymitet i vårt eget grannskap. Ibland till den grad att gamla människor kan ligga döda i flera veckor utan att någon i grannskapet är medveten eller intresserad av detta. I storstädernas flervåningshus är detta fenomen snarare en regel än ett undantag och det borde faktiskt vara något man börjar uppmärksamma och samtala om lite mer. Då profeten Muhammad själv fick anvisningar om grannskapets betydelse genom uppenbarelsen sade han:

…[Ängeln] Gabriel, fred vare med honom, fortsatte med att påpeka för mig [hur viktigt det är att vara god mot sina] grannar tills jag började tro att han skulle säga till mig att [grannarna] skulle ha anspråk i ens arv.

Enligt islams lära är man därför förpliktad att tänka på sina grannars välmående och situation då Profeten tydligt underströk att:

…En troende äter sig inte mätt medan hans granne är hungrig.

samt:

…När du tillagar något och det finns föda över, se [då] till dina grannars [behov] och fördela den bland dem.

Inte heller kan en troende påstå sig vara from om denne stör sina grannar och beter sig oanständigt mot människor i sin omgivning. Om detta kan vi läsa i följande hadîth där Profeten blev tillfrågad:

…Å Guds profet! Det finns en kvinna [bland oss] som tillbringar nätterna i bön och dagarna i fasta samt spenderar frikostigt på välgörenhet, dock besvärar hon sina grannar med sin tunga. Profeten svarade: ”Det finns inget gott i henne och hon kommer att vara en av Eldens invånare.” Därefter sade dem: ”Det finns en annan kvinna som ber regelbundet, skänker bort kläder i välgörenhet och som inte besvärar någon.” [Varpå] Profeten sade: ”Hon är en av Paradisets invånare”.

En troende är således inte enbart en människa som har en god relation till Skaparen utan även en person vars beteende inte skadar, besvärar eller stör människorna i sin omgivning. Profeten poängterade ytterligare vikten av en god personlighet och ett gott handlande genom att göra gällande att:

…De ondskefulla bland min ummah är pratmakarna, de skrytsamma och de omständliga. De förnämsta bland min ummah är de med gott uppförande.

Då Hasan al Basri, en lärd från den andra generationen av de tidiga muslimerna, blev tillfrågad om vem som skall betraktas som granne svarade han:

Fyrtio hus framför [dig], fyrtio hus bakom [dig], fyrtio till höger om [dig] samt fyrtio till vänster om [dig]

Utifrån detta kan man klart se att en troende inte kan vara en människa som är likgiltig inför samhällssituationen och ej heller en individ som folk undviker på grund av dennes skadliga ord eller gärningar. Slutligen kan vi ta följande vers från Koranen som ett ytterligare exempel på detta: ”Uppträd aldrig med överlägsenhet mot andra och trampa inte denna jord med inbilsk högfärd! Gud är inte vän till de överlägsna, de som vill vara förmer än andra. Var måttfull i ditt beteende och dämpa din röst! Finns det något fulare än åsnans skriande?” (Koranen 31:18-19)