Fjärde trosartikeln

Tron på Guds profeter

Adam, den första människan, är den första länken i islams profetiska kedja. Efter att Gud skapat honom, sade Han till änglarna och djinnerna att buga inför Adam för att därmed visa respekt för Guds utvalda ställföreträdare (khalîfah) på jorden. Alla bugade förutom djinnen Iblîs, djävulen, som tyckte att han var förmer än Adam. Han kunde helt enkelt inte acceptera den ställning som Gud valt att anförtro människan. På grund av denna högmodiga och trotsiga inställning straffades Iblîs genom att få Guds förbannelse till den Yttersta dagen.

Det var efter detta som Adams avkomma fick Iblîs som sin eviga fiende, frestare och vilseledare med det enda målet att vilseleda människan till otro och otacksamhet. I Koranen omnämns detta bland annat i en vers där Gud upplyser oss om djävulens syn på människan i uttalandet: ”… Eftersom Du har låtit mig begå ett felsteg, svär jag att jag skall lägga mig i bakhåll för dem längs Din raka väg, och jag skall ansätta dem framifrån och bakifrån, från höger och från vänster och Du kommer att finna de flesta av dem otacksamma.” (Koranen 7:16-17)

I sitt nästa steg lyckades Iblîs lura Adam att äta från ”det eviga livets träd” vilket resulterade i Adams utvisning från paradiset. Istället för att fortsätta i högmodigt sinnelag valde Adam dock att ångerfullt be Skaparen om förlåtelse. Naturligtvis fick Adam Guds förlåtelse då han erkände sitt misstag men han fick också en varning för framtiden som löd: ”... vägledning skall helt visst komma er till del, och de som följer Min vägledning skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem. Men de som förnekar sanningen och påstår att våra budskap är lögn har Elden till arvedel, och där skall de förbli till evig tid.” (Koranen 2:38-39)

“TILL VARJE folk har (Vi sänt) ett sändebud...” (Koranen 10:47)

Så länge Adam levde på jorden undervisade han sin familj och avkomma till att endast dyrka och underkasta sig den ende guden och var därmed den första av islams profeter. I enlighet med Guds löfte om vägledning utsändes således en mängd olika profeter och sändebud till alla nationer och folk genom tiderna. Några av dessa profeter och sändebud är kända för oss vid namn och alla kom de som förkunnare av Guds enhet, hoppets budskap och som varnare från Gud. De var alla människor av högsta moral och gudsfruktan och kända i sin omgivning för sin sannfärdighet och pålitlighet. Dock har alla profeter haft det jobbigt och kämpigt eftersom: “… inget sändebud kom till [sitt folk] utan att de gjorde narr av honom.”

(Koranen 15:11)

Många gånger mottogs inte profeterna med vänlighet utan de blev istället utdrivna, förföljda eller till och med dödade. Enligt islams lära betraktas de således alla som bröder som för Guds skull uthärdade människors arrogans och okunnighet. De stod alltid för sanningen och kallade tillbaka människorna till tron på Gud och till ett rättfärdigt och anständigt leverne. Profeten Muhammad förklarar detta samband i följande hadîth:

…Jag är den [som står] närmast Jesus, Marias son, bland hela mänskligheten, i [både] detta och det nästkommande livet.” De sade: ”Guds sändebud, hur kommer det sig?” Varpå han sade: ”Profeterna är bröder i tro, [trots att] de har olika mödrar. Deras religion är emellertid en [och samma] och det finns inget sändebud mellan oss (mellan mig och Jesus Kristus).[2]

Därför respekteras och äras profeterna genom att muslimerna alltid säger: frid vare med dem/honom då de omnämns. Inom islams lära görs också en skillnad mellan två typer av sändebud från Gud. Den första typen kallas för nabi och kan lättast översättas till svenska med ”profet” och den andra typen är rasûl som kan översättas med ”budbärare”. Det mest kända sättet att förklara skillnaden mellan en profet och en budbärare är att Guds olika uppenbarelser blev uppenbarade genom budbärarna medan profeterna endast bekräftade och förkunnade det som budbärarna tidigare kommit med. De fem utmärkande och ofta omtalade sändebuden är:

Nûh - Noa

”Och [Noa] byggde arken. Varje gång [några av] folkets äldste gick förbi, gjorde de narr av honom. Han sade: ”Vill ni göra narr av oss [skall ni veta att] liksom ni gör narr av oss gör vi narr av er. Och ni skall komma [i sinom tid] få se vem som kommer att drabbas av ett förnedrande straff [i denna värld] och som skall utlämnas åt helvetets ändlösa lidande!” [Så fortgick det] tills dess Vår befallning gavs, och vattenmassorna forsade fram över jorden och Vi sade [till Noa]: ”Tag ombord på denna [ark] ett par av varje [djurslag, hane och hona], samt din familj, utom den som redan är dömd, och de [övriga] troende. ”De som delade hans tro var nämligen bara ett fåtal.” (Koranen 11:38-40)

Ibrâhîm - Abraham

”Och [MINNS] Abraham som sade till sitt folk:” Dyrka Gud och frukta honom! [Ni skulle inse att] detta är bäst för er om ni visste [skillnaden mellan rätt och orätt]! Det som ni dyrkar i Guds ställe är bara bilder utan liv, och [på så sätt] ger ni verklighet åt en lögn. Det som ni tillber i Guds ställe kan inte sörja för era behov. Be därför Gud om er försörjning, dyrka Honom och tacka Honom; det är till Honom ni skall föras åter.” (Koranen 29:16-17)

Mûsa - Moses

”OCH VI sände Moses med Våra budskap och ett klart bevis på hans myndighet till Farao och Hâmân och Qârûn men de sade: ”Han är bara en trollkarl och en lögnare!” Och när han kom till dem med den sanning som Vi gett honom, sade de: ”Döda sönerna till dem som är hans bröder i tron och skona deras kvinnor!” Men [dessa] förnekares onda anslag utmynnade i ett [totalt] misslyckande.” (Koranen 40:23-25)

‘Îsa - Jesus

”Och änglarna sade: ” Maria! Gud tillkännager för dig det glada budskapet om ett ord från Honom [varigenom du skall föda den] vars namn skall vara Kristus, Jesus, Marias son, ärad och lovprisad i denna värld och i det kommande livet en av dem som skall vara i [Guds] närhet ” (Koranen 3:45)

”Och minns Jesus, Marias son som sade: ” Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad…” (Koranen 61:6)

Muhammad - Muhammad

“… OCH vi har sänt dig [Muhammad] som budbärare till människorna – [om detta] behövs inget annat vittne än Gud. Den som lyder Sändebudet lyder Gud; och den som vänder honom ryggen [bör veta att] du inte är sänd att vaka över dem.” (Koranen 4:79-80)

“Säg [Muhammad): ” Om ni älskar Gud, följ mig och Gud skall älska er och förlåta er era synder. Gud är ständigt förlåtande barmhärtig.” (Koranen 3:31)

Precis som Koranen är Guds sista uppenbarelse så är budbäraren Muhammad det sista Sändebudet. Han är den sista länken i den profetiska kedjan och därmed profetlängdens sigill. Det är alltså genom Koranens uppenbarelse och budbäraren Muhammads ankomst som underkastelsen inför Guds vilja, eller islam, fick sin slutgiltiga form:“... Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att underkastelse under Guds vilja skall vara er religion...” (Koranen 5:3)

Under sin inledande period som Guds sändebud kallade Muhammad människorna till islam i sin hemstad Mecka men fick efter 13 år av hån, trakasserier och förföljelser utvandra till den närliggande staden Medina. Denna utvandring kallas för hidjra och är grunden för den islamiska tideräkningen. Efter utvandringen till Medina formerades det första islamiska samhället. Från detta samhälle utsändes expeditioner med ombud som förkunnade islams lära till människorna i Asien, Afrika samt dåvarande Romarriket. Idag, drygt 1400 år senare, är islam världens näst största trosinriktning med närmare 1,7 miljarder[3] efterföljare världen över.

Islams syn på Jesus

‘Isâ ibn Maryam eller Jesus, Marias son, är en av islams profeter. Muslimer tror på Marias jungfrufödsel, men Gud påpekar i Koranen att Han inte har några söner eller döttrar ty: ”Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.” (Koranen 112:3-4)

Således ses Jesus inte som gudomlig utan endast som en högtstående budbärare vars skapelse är ett mirakel och tecken från Gud. Koranen framhåller också att Jesus, med Guds hjälp, utförde olika mirakel och helade de blinda och de sjuka. Han var som bekant inte väl mottagen av sin omgivning men enligt Koranen lyckades inte fariséerna döda Jesus: ”… Men de dödade honom inte och inte heller korsfäste de honom fastän det för dem tedde sig så.” (Koranen 4:157)

Jesus blev istället räddad och upplyft till Gud där han för närvarande befinner sig. Han kommer dock att återvända till jorden för att befria människorna från Dajjâl, Antikrist, som kommer att vilseleda människorna och förfölja de troende på jorden. Efter Jesus konfrontation med och seger mot Dajjâl kommer jorden att vara full av frid och välsignelser fram till Jesu död då saker gradvis kommer att försämras fram till den Yttersta dagens inledning.