Femte trosartikeln

Tron på den Yttersta dagen

När en människa avlider och änglarna Munkar och Nakîr fullföljer sin utfrågning av den avlidne i graven, förflyttas den avlidne personens själ till ett väntestadium som på arabiska kallas för berzakh. I berzakh tilldelas varje person en speciell plats där denne, med alla andra som gått bort före oss, väntar på världens slutskede som kommer att inträffa på den Yttersta dagen. Ingen, förutom Gud, vet när denna dag kommer att inträffa men varje Guds skrift och varje sändebud som sänts till människorna, har varnat oss för denna dag som ingen varelse vare sig kan påskynda eller undkomma...

”GUD inleder skapelsen och skall när tiden kommer förnya den och till sist skall ni föras åter till Honom.” (Koranen 30:11)

”TIDEN FÖR Åtskillnadens dag [då de goda skall skiljas från de onda] är fastställd. Det är den dag då det skall stötas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor, och himlen skall öppnas som [om den varit försedd med] portar och bergen skall tona bort som hägringar.”

(Koranen 78:17-20)

”Och de skall ställas upp på rader inför din Herre [och Han skall säga:] ” Ni har [nu] kommit inför Oss så som vi först skapade Er, trots era påståenden att Vi inte skulle kalla er till [detta] möte. Och boken [där allt i människans liv är upptecknat] skall läggas fram, och du får se de trotsiga syndarna ängslas inför dess innehåll och höra deras rop: ”Vi är förlorade! Vad är detta för bok, som varken utelämnar små felsteg eller grova överträdelser?” I den skall de få återse [alla] sina handlingar; men din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt.” (Koranen 18:48-49)

Som de citerade koranverserna framhåller, kommer denna dag att innebära att alla kommer att ställas inför Gud och ansvara för den tid som de har givits på jorden. Människorna kommer, enligt islams lära, att stå till svars för sin tro på Gud och för sina handlingar under livets gång. Samtidigt som människorna under denna Domens dag kommer att ansvara inför sin Skapare kommer de också, sinsemellan, att kräva sin rätt av varandra. På så vis kommer alla ouppklarade skulder, tvister och orättvisor att redas ut genom att den skyldige ger ifrån sig en del av sina goda gärningar till den som har rätt till det.

Om inte den skyldige har några goda gärningar att bota med, kommer denne istället att ta på sig en del av den andres onda gärningar så att en total rättvisa kommer att uppnås. Efter att alla fått sin rätt och sin dom från Gud delas vi, enligt islams lära, in i två grupper.

De människor som hade tro på Gud, Hans budskap, Hans profeter och sändebud och det utlovade mötet med Honom, samt bekräftade sin övertygelse genom att endast dyrka Honom och utföra goda gärningar medan de var på jorden, kommer att tillhöra den lyckliga skaran. Enligt islams lära, kommer de, med Guds vilja, att inträda i paradiset eller djennah.

Men de människor som efter att klara bevis från Gud hade nått dem, ihärdigt (och intill dödsögonblicket) fortsatte att förneka Gud, Hans uppenbarelser, Hans profeter och sändebud och den Yttersta dagen samt de människor som satte upp avgudar vid Guds sida eller var fullfjädrade hycklare som egentligen inte trodde på Gud kommer att tillhöra den olyckliga skaran. De kommer, enligt islams lära, att föras till helvetet eller djehannam då Gud säger: ”… de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn – deras arvedel är helvetet.” (Koranen 30:11)

Då den första gruppen stiger in i djennah, eller paradiset blir de hälsade av änglar och får ta på sig paradisets klädnad. Utöver detta får varje person en privat del av paradiset tilldelad och allt som denne någonsin skulle kunna begära. I en hadîth kan vi exempelvis se hur en bonde får sina önskningar uppfyllda:

…En gång höll Profeten predikan medan en beduin var närvarande. Profeten sade: ”En man från paradisets skara kommer att framföra önskemålet till Gud att låta honom bruka jorden och Gud kommer [då] att säga till honom: ”Har du inte fått allt du önskat dig?” [Varpå] han kommer att svara: ”Jo, men jag tycker om [att odla och] bruka jord” (så Gud kommer att tillåta honom detta och) han kommer att så frön [som] inom ett ögonblick kommer att gro till mogna plantor som [därefter kommer] att skördas och staplas på högar [stora] som berg. Därefter kommer Gud att säga: ”Varsågod, ta det här Adams son, ty ingenting gör dig nöjd.” Varpå beduinen sedan sade: ”Å Guds Sändebud! En sådan person måste antingen härstamma från Quraish- eller Ansarstammen ty de är bönder medan vi inte är det” Efter detta log Guds sändebud.

Alla paradisets invånare som uppnådde könsmognad under sitt liv kommer att vara trettiotre år gamla i paradiset och aldrig mer åldras. De barn som dog före sin könsmognad kommer däremot att vara paradisets älskade barn. I djennah finns ingen ondska, trötthet, hat eller negativa känslor och då man en gång hamnat innanför dess portar kommer man aldrig ut därifrån igen. Om man hamnar i djennah kommer man också att kunna förenas med sin make/maka, sina föräldrar, barn och barnbarn och alla andra som hamnade i paradiset. Gud säger: ”Edens lustgårdar, där de skall stiga in med sina föräldrar, hustrur, barn och barnbarn - de bland dem som var rättsinniga människor - och änglarna kommer emot dem från alla portar [och välkomnar dem:] ” Fred! [Detta är lönen] för ert tålamod och er uthållighet!” Vilken lycka i dessa eviga boningar!” (Koranen 13:23-24)

Detta är alltså ett evigt liv som endast blir bättre och bättre där allt en människa önskar sig finns att tillgå. Om detta vittnar följande hadîth där profeten Muhammad säger:

… I paradiset finns en gata som de [i paradiset] kommer att besöka varje fredag. Den nordliga vinden kommer att blåsa och sprida [sin] vällukt över deras ansikten och kläder och [därmed ytterligare] förhärliga deras skönhet och ljuvlighet. Sedan kommer de att allt ljuvligare och vackrare bege sig tillbaka till sina familjer, vilka kommer att utbrista: ”Vid Gud, Ni har blivit [allt] vackrare och ljuvligare sedan ni lämnat oss.” Och de kommer att svara: ”Vid Gud, ni har [också] blivit [allt] vackrare och ljuvligare efter att vi lämnat er.”

Men då den andra gruppen förs till helvetet eller djehannam kommer ett evigt straff att verkställas. Straff i olika former kommer att utdelas till alla som hamnar i det eftersom varje synd har sin ”motsvarighet” i ett straff. Innanför djehannams portar plågas människorna med bland annat eld, extrem värme, kyla, hunger och törst och enligt uppenbarelsen är deras lidande obeskrivligt stort. Det finns ingenstans att fly från helvetet och även om döden skulle kännas som en befrielse i denna situation så kommer den inte att vara möjlig.

Viktigt att nämna i sammanhanget är dock att slutdestinationen för alla dem som inte beblandade sin tro med avgudadyrkan eller otro är paradiset. Människor från denna skara kan komma att hamna i helvetet men inte vara där för evigt utan endast fram tills att de har sonat sina synder. Efter denna soning kommer de att få inträda i paradiset och leva på i härlighet som de andra. Må Gud därför beskydda oss alla från detta plågsamma straff och vägleda oss till paradisets eviga och lyckliga liv ty: ”Den som låter sig vägledas, vägleds till nytta för sig själv; och den som går vilse, går bara vilse till skada för sig själv...” (Koranen 17:15)