Fjärde pelaren

Allmosan

Zakât är den fjärde pelaren och kan enklast översättas med allmosa eller religiös skatt, men dess innebörd är egentligen större än så. Ordet härstammar från roten zakâ som kan ha flera olika betydelser: ”att frodas”, ”vara renhjärtad”, ”rättvis” eller ”nyttig”. Zakât anses därför rena individen från synd och få honom att ”växa i rättfärdighet”.

Allmosan betalas årligen av varje muslim som äger tillgångar utöver det nödvändiga och uppgår till 2,5% av dessa. Den grundar sig på personens tillgångar vilka indelas i fyra typer som faller under förpliktelsen att betala zakât:

Jordbruksprodukter (frukt, bönor…)

Tillgångar i pengar, guld och silver

Kreatursbesättning

Affärsinventarier, Lager

Enligt islams lära blev människan skapad som Guds ställföreträdare på jorden (khalîfa) för att förvalta det som Gud givit henne. Därför har hon inte rätt att behålla allt för sig själv, speciellt inte när det finns folk som lider nöd i hennes omgivning. Gud förklarar: ”[TROENDE!] Ni kommer inte att uppnå sann fromhet, förrän ni ger åt andra av det som ni [själva] värdesätter; Gud har full kännedom om vad ni ger.” (Koranen 3:92)

Under Profetens tid och under den islamiska statens och kalifatets existens samlades zakât in till en statlig kassa ur vilken tillgångarna i sin tur fördelades till de behövande och de som var berättigade till det. Nuförtiden, då en sådan instans saknas, brukar zakât betalas individuellt till den lokala församlingen eller till de olika humanitära hjälporganisationer som hjälper nödställda och behövande världen över.

Den som delar med sig och hjälper andra finner ett mångsidigt gagn då Gud säger: ”Och de män och kvinnor som skänker av sitt åt de behövande och [på så sätt] ger Gud ett fullgott lån, skall få det mångdubbla tillbaka och därtill en frikostig belöning.” (Koranen 57:18)

Utöver den ålagda och fastställda allmosan finns också möjlighet att frivilligt donera och hjälpa under hela livet genom den frivilliga allmosan sadaqa. Även om vi i första hand tänker på materiell hjälp i samband med allmosor så omfattar sadaqa även delgivning av kunskap, praktisk hjälp i vardagen, förmedling av goda råd och positiva uppmaningar. Till och med vänlighet och ett vänligt leende kan räknas som sadaqa om det utförs för att vinna Guds välbehag.

På så vis kan även den mest behövande och nödställde alltid ha möjlighet ”att ge” och ”dela med sig” till andra. Välgörenhet är sålunda inte bara en möjlighet för de rika och de som har det gott ställt utan även för dem med knappa materiella resurser och möjligheter.

Avslutningsvis kan vi nämna en hadîth som återberättas av Profetens nära följeslagare Ibn Masoud som lyder:

…Jag hörde Profeten säga; ”Det finns ingen [rättmättig] avundsjuka förutom i två [fall]; [då] en person som Gud givit rikedom och denne spenderar det på rätt sätt, [samt] en person som Gud givit visdom (kunskap i religionen) och denne fattar beslut i enlighet [med kunskapen] och lär ut den till andra”.[3]