|
Innehåll |
De fem dagliga bönerna
”Jag har skapat jinnerna (de osynliga väsendena) och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.” (Koranen 51:56)
I ovanstående vers ser vi att det yttersta syftet med människans skapelse och existens enligt Gud är att dyrka Honom. Den kanske mest synliga och symboliskt uttrycksfulla formen för denna dyrkan är de dagliga bönerna eller as-salât. Under bönen uttrycker den troende dagligen sin underkastelse inför Gud genom hela sin kropp och själ vilket gör att relationen mellan Gud och människan blir mer påtaglig och verklig.
De dagliga bönerna är en obligatorisk form av ålagd gudsdyrkan som bland annat uttrycker lydnad, tacksamhet samt ödmjukhet inför Gud. De belöningar som den troende erhåller och de olika egenskaper som utvecklas under förrättandet av bönen är alla väsentliga i både det här och det nästkommande livet. Gud säger: ”…Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft…” (Koranen 29:45)
Likaså kan vi även konstatera att den troendes förlust då den avviker från denna plikt också är stor och allvarlig. Gud beskriver denna förlust som följande:”… Men efter dem kom människor av sämre halt. De lät bönen falla i glömska och gick dit deras passioner drev dem; de skall drabbas av bitter besvikelse.” (Koranen 19:59)
För att kunna utföra den dagliga bönen krävs vissa förutsättningar och dessa är kortfattat följande:
a) Närvaro – Individen som har för avsikt att utföra bönen skall vara vid sina ”sinnens fulla bruk”.
b) Avsikt – Som all övrig form av gudsdyrkan är avsikten (an-niyyâh) den första avgörande faktorn för acceptansen av den utförda handlingen och belöningen från Gud. Således bör den bedjande säkerställa avsikten för bönen så att den exempelvis inte utförs för syns skull utan endast för att söka Guds välbehag.
c) Tid – De dagliga bönerna infaller inom vissa bestämda tider som är beroende av solens position. För att vara säker på när tiden för en specifik bön infaller finns bönetidtabeller tillgängliga i varje stad eller region. Gud har lagt särskilt stor vikt vid att bönen utförs i tid: ”… förrätta då bönen (på föreskrivet sätt). Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.” (Koranen 4:103)
d) Renhet - För att kunna utföra bönen skall den bedjande vara i ett tillstånd av rituell renhet. Detta tillstånd uppnås genom wudû’, ghusl eller tayyamum. Dessa tre former av tvagning har alla för avsikt att rena individen både andligt och fysiskt.
Ghusl som är den stora tvagningen innebär tvagning av hela kroppen och är exempelvis obligatorisk efter avslutad menstruation, barnafödsel samt vid en så kallad ”våt dröm” eller annan aktivitet som leder till ejakulering. Wudû’ är en mindre form av tvagning där händer, mun, näsa, ansikte, armar, huvud, öron samt fötter tvättas och sköljs med vatten upprepade gånger. Wudû’ förnyas efter exempelvis sömn, toalettbesök eller när man har ”släppt vind”. Tayyamum är en enklare ”torr” form av wudû’ som utförs med ren jord, sand eller sten i de fall då det exempelvis inte finns tillgång till vatten eller om vattnet på något sätt skulle vara skadligt för individen. Genom dessa renhetskrav uppnås en nästan kontinuerlig renhet hos individen under hela dygnet.
e) Klädsel – Den som ämnar utföra bönen skall täcka sina privata delar eller awra med passande kläder. Mannen och kvinnas awra skiljer sig vilket innebär att mannen minst bör täcka sig från naveln till nedanför knäna samt axlarna och att kvinnan bör täcka hela kroppen förutom händerna och ansiktet. Båda könen bör även undvika plagg som är genomskinliga och åtsittande. Gud säger: ”Barn av Adam! Anlägg vårdad klädsel var gång ni går till bön…”
(Koranen 7:31)
f) Riktning - Den bedjande individen skall vara vänd mot böneriktningen (qiblah) som är mot Ka‘bah i Mecka. I moskén är det lätt att veta riktningen eftersom det ofta finns en nisch (mihrab) som indikerar böneriktningen. Då riktningen är okänd kan den bedjande använda sig av en kompass för att säkerställa böneriktningen.
Då dessa krav har uppfyllts är den bedjande redo att påbörja sin bön. Då tiden för de dagliga bönerna infaller gör man ett böneutrop eller så kallad adhân och då den bedjande gruppen har samlats görs en mindre kallelse kallad för iqama. Bönerna är sammanlagt fem stycken och varierar i längd och recitationsnivå. Under bönen reciterar den bedjande kapitel från Koranen samt prisar Gud genom åminnelse (dhikr) samt åkallan (du‘â). De sammanhängande fysiska rörelserna som utförs under bönen kallas för rak‘ât. Bönerna består av antingen två, tre eller fyra rak‘ât.
Fajr, utförs mellan gryningen och soluppgången (2 rak‘ât)
Dhuhr, utförs vid middagstid (4 rak‘ât)
‘Asr, utförs på eftermiddagen (4 rak‘ât)
Maghrib, utförs efter solnedgången (3 rak‘ât)
‘Isha, utförs under natten (4 rak‘ât)
För männen är det önskvärt att utföra bönen i moskén och generellt utförs bönen helst i grupp (djamâ‘a) då detta är möjligt eftersom det medför större belöning. Förutom de dagliga bönerna finns även andra typer av bön så som fredagsbönen (salât ul-djumu‘a), begravningsbönen (salât ul-djanâza), högtidsbönen (salât ul-‘eid) m.fl.
Fredagsbönen är den gemensamma församlingsbönen då muslimerna samlas till gudstjänst i moskén. Där håller böneledaren eller imamen predikan som påminner församlingen om deras tro och gärningar samt om vikten av att vara goda och exemplariska människor i sin omgivning. Imamen brukar också informera församlingen om eventuella händelser, evenemang eller annan praktisk information som kan vara församlingen till gagn. Liturgins språk är arabiska, varpå efterföljande predikan sker på församlingens huvudspråk och/eller svenska. För den utomstående kan bönen med alla dess nödvändiga förutsättningar kännas som en påfrestning i vardagen, men för den som vänjer sig vid att iaktta och prioritera bönerna blir dessa efter hand naturliga och många gånger välbehövda avbräck i den stressiga vardagen. Bönerna tar inte särskilt lång tid att utföra och kan därför lätt planeras in i vardagen och i de flesta livssituationer så som arbete, studier och resor. Gud upplyser oss om detta i följande vers: ”Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne” (Koranen 23:1-2)
Dock måste den bedjande uppnå en viss nivå av tro och ödmjukhet för att kunna vara en troende med bönen som en självklarhet i sitt liv. Gud säger således: ”Sök med tålamod (Guds) hjälp i bönen! Det är förvisso en svår (väg) utom för de ödmjuka.” (Koranen 2:45) Även Profeten upplyste om bönens vikt och dess betydelse i det nästkommande livet:
…De första gärningarna för vilka Guds tjänare kommer att stå till svars för på Uppståndelsens dag kommer att vara hans böner. Om de är i ordning kommer han att [vara] lyckad och framgångsrik; och om de är ofullständiga kommer han att [vara] misslyckad och förlorad. Om det finns något bristfälligt i [utförandet av] hans obligatoriska böner [kommer] Herren att säga: ”Se [efter] om Min tjänare har några frivilliga böner med vilka han må kompensera det bristfälliga i hans obligatoriska böner.” Därefter kommer hans övriga gärningar att dömas på liknande sätt.