Tredje pelaren

Fastan

Under ramadan, den nionde månaden av den islamiska månårskalendern inkommer den årliga fastan. Fastan eller sawm innebär att den troende avhåller sig från mat, dryck och sexuellt umgänge från gryningen till solnedgången. Under sjukdom, menstruation, graviditet samt resa är den troende inte förpliktad att fasta. Det är dock obligatoriskt att ta igen de missade fastedagarana vid ett senare tillfälle.

Månaden ramadan är välsignad i flera bemärkelser. Det är nämligen under denna månad som uppenbarelsen av Koranen påbörjades genom ängeln Gabriel för profeten Muhammad. Den inledande natten för uppenbarelsen kallas för laylat ul-qadr eller ”allmaktens natt” och för den som ägnar sig åt gudsdyrkan denna natt betraktas som bättre än tusen månaders dyrkan. Detta beskrivs i följande vers: ”Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader; Då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för (att utföra) alla (Hans) uppdrag. Den (Natten andas) fred till dess dagen gryr! ” (Koranen 97:3-5)

Profeten upplyste ytterligare om ramadans särskilda ställning i följande hadîth:

…När månaden ramadan anländer [så] öppnas paradisets portar, portarna till [helvetes] elden stängs, och djävlarna kedjas fast.

Den första och främsta nyttan av fastan är att den troende uppfyller en föreskriven gudsdyrkan som i första hand skall stärka och upphöja den troendes gudsfruktan. Gud säger: ”TROENDE! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Gud…” (Koranen 2:183)

Men utöver denna nytta finns en mängd andra positiva personliga och sociala effekter för den fastande och dennes omgivning. Några av dessa kan vara att…

…man lär sig att behärska sig och att ha tålamod.

…man blir mer medveten om sina egentliga matbehov.

…matsmältningssystemet hos människan får en chans att vila och renas.

… fastan skapar en känsla av samhörighet bland de fastande.

… en känsla av ansvar och empati för de nödställda uppstår hos människan.

… fastan kan innebära en tankeställare för människor som lever i länder med mat i överflöd och tar maten för givet.

Månaden ramadan kännetecknas bland muslimer av ett allmänt ökat intresse för trosfrågor och en påtagligt vänskaplig gemenskap som växer ur gemensamma bönestunder, träffar, föreläsningar och inte minst middagar som dagligen anordnas vid fastans brytpunkt.

Enligt sunnah bryts fastan med vatten eller mjölk samt dadlar och efter den gemensamma maghrib-bönen fortsätts middagen som ofta är en fröjd för både ögat och magen. Genom Profeten säger Gud följande om fastan:

Fastan är Min och det är Jag som ger belöning för den. (En människa) avstår från sina sexuella behov [samt] mat och dryck för Min skull. Fastan är som en sköld, och den som fastar erhåller två fröjder; en fröjd då den bryter sin fasta och en fröjd då den möter sin Herre…

På kvällarna under ramadan utförs en frivillig gemensam bön (salât ul-tarâwih) och även om den inte är obligatorisk är väldigt många närvarande vid denna. Efter antingen tjugonio eller trettio dagars fastande avslutas månaden ramadan med en stor glädjefest som anses vara muslimernas största högtidsdag. Denna högtidsdag kallas för ‘eid ul-fitr och under denna dag samlas muslimerna till en gemensam bön samt träffar sina familjemedlemmar och bekanta samt utbyter gåvor och hälsningar.

Avslutningsvis kan vi nämna en hadîth som tydligt illustrerar fastans betydelse och gagn:

… Den som iakttar fastan under månaden ramadan utav uppriktig tro med hopp om att erhålla Guds belöning kommer att få sina tidigare synder förlåtna.