Femte pelaren

Vallfärden

Efter trosbekännelsen, bönen, fastan och allmosan kommer slutligen vallfärden eller al-hajj som är den sista och femte pelaren i islam. Begreppet vallfärd är inte särskilt specifikt för den islamiska läran utan återfinns även bland andra trosinriktningar.

Vallfärden till Mecka bör utföras en gång i livet av varje muslim som har råd och möjlighet till detta. Varje år under dhul hijjah, den tolfte månaden i den islamiska kalendern samlas därför muslimer från alla världens hörn för att genomföra den obligatoriska pilgrimsfärden – al-hajj. Den språkliga betydelsen av ordet hajj är ”att resa” eller ”att behärska” och i praktiken innebär vallfärden just detta. Pilgrimen lämnar något tryggt och självklart och beger sig ut på en andlig resa som inte kan genomföras utan behärskning eller tålamod.

Vallfärdsceremonin pågår vanligtvis under sex dagar och den börjar genom att pilgrimen ingår i det rituella tillståndet ihrâm som bland annat innefattar att…

…man avstår från allt sexuellt umgänge och allt som leder därtill.

…man avstår från att arrangera äktenskap och själv avstår från att fria till någon eller gifta sig.

…man avstår från alla syndiga gärningar, grovt tal och tvister.

…man avstår från att klippa håret eller naglarna och att parfymera sin kropp eller klädnad.

… man avstår från att jaga landdjur eller fåglar.

…männen tar på sig en speciell klädnad som endast består av två vita tygstycken.

Efter att pilgrimen har ingått i ihrâm är det dags att bege sig till självaste staden Mecka. Väl i Mecka ska pilgrimen välkomstvandra sju varv runt Ka‘bah. Ka‘bah brukar kallas för bayt Allâh eller ”Guds hus” och det är den första helgedomen som byggts av människan för att lovprisa Gud. Den uppfördes av profeten Abraham och hans son Ismael:

”Det första tempel som rests för människornas bruk var helt visst helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för världen. Den förmedlar klara budskap (och där finns) den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet.

Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en av er som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen (skall veta att) Gud är Sig själv nog och inte behöver (någon eller något) i Sin skapelse.” (Koranen 3:96-97)

Efter välkomstvandringen ber den vallfärdande en bön till Gud mellan den svarta stenen och dörren till Ka‘bah. Därefter kan den vallfärdande även be en frivillig bön vid Abrahams plats. Chansen att frivilligt bege sig till Mina - söder om Mecka - finns också. I Mina bes en gemensam bön och övernattning sker utomhus i tält.

Dagen därpå är det obligatoriskt att bege sig till berget Arafat vid Arafatslätten där profeten Muhammad höll sin sista predikan. Han lär ha gjort en bön om att alla pilgrimer som står på denna plats ska bli förlåtna och denna bön sägs ha blivit accepterad. Därför påminns pilgrimerna här om Guds obegränsade förlåtelse och barmhärtighet. Vid solnedgången beger pilgrimen sig till platsen Muzdalifah och samlar ett visst antal stenar.

Den tredje dagen återvänder pilgrimen till Mina och kastar stenar på tre symboliska pelare. Denna handling symboliserar avskyn mot Satans frestelse då Abraham skulle offra sin son. Efter detta är det påbjudet att offra ett får eller något annat djur och fördela köttet till de fattiga. Är inte detta möjligt, bör pilgrimen fasta i 10 dagar. Det är också under denna dag som muslimernas andra högtidsdag, ‘eid al-Adha (offerfesten), firas till påminnelse då profeten Abraham blev ombedd att offra sin son men blev befriad och fick offra ett djur istället.

Under de återstående dagarna fortsätter pilgrimerna att kasta stenar på de tre symboliska pelarna i Mina. Många tar också tillfället i akt och besöker staden Medina där Profetens moské ligger. Hajjceremonin avslutas med en avskedsvandring runt Ka‘bah.

De flesta som varit med om en vallfärd till Mecka brukar beskriva det som den ”största upplevelsen” som de har varit med om under sitt liv och de brukar oftast komma tillbaka med en ny andlig inspiration och styrka. Omgivningen brukar se på dem som har vallfärdat med hög vördnad och omnämner dem med titeln hajji eller hajja.

Profeten Muhammad berättade även om Guds enorma belöning för en korrekt genomförd pilgrimsfärd:

…Och belöningen för hajj mabrur [den vallfärd som är accepterad av Gud] är ingenting annat än Paradiset.